Jag älskar Eurovision Song Contest! Därför tänkte jag berätta lite om min relation till Carola - en av de största inom ESC och en av de få kändisar i Sverige som inte behöver presenteras med sitt efternamn.
För ett tag sen så tittade jag och Viola på Congratulations, en tv-sänd gala som visades 2005 och som var den officiella 50-årsfesten för ESC. Galan kretsade kring en omröstning om vilket det bästa bidraget under dessa 50 år var. Programledare var Katrina Leskanich (från Katrina and the Waves, Storbritanniens vinnare år 1997) och Renārs Kaupers (från Brainstorm, Lettlands tredjeplats år 2000) och därmed stod de för de pinsamma skämten som är obligatoriska programledarna emellan i ESC. De flesta av ESC vinnare genom tiderna satt i publiken och gjorde de inte det så var det för att de stod på scenen. De som uppträdde var bland andra Sandra Kim (Belgiens vinnare år 1986), Lys Assia (Schweiz vinnare år 1956, och därmed den allra första att vinna ESC), Richard Herrey (Sveriges vinnare år 1984) och Dana International (Israels vinnare år 1998). Och självklart - Carola. Och jag kräktes lite i munnen.
Jag kan inte säga en sak med Carola som jag absolut inte tål. Visst är det självklart det frikyrkliga och böghatet men egentligen är det inte vetskapen om dessa saker som gör att jag inte tål henne. Jag tror snarare det är hennes utstrålning, hur hon sjunger, att hon liksom utstrålar frikyrklighet!
Det är väl bara så med Carola - antingen så hatar eller älskar man henne. Johanna Koljonen och Andreas Ekström har skrivit en bok i ämnet som heter Främling: en bok om Carola. Den handlar inte främst om Carola utan om folks relation till Carola. Och boken låter väldigt intressant men helt ärligt så vet jag inte om jag vill gräva ner mig i ämnet Carola. Mer än detta blogginlägg det vill säga!
För ett tag sen så tittade jag och Viola på Congratulations, en tv-sänd gala som visades 2005 och som var den officiella 50-årsfesten för ESC. Galan kretsade kring en omröstning om vilket det bästa bidraget under dessa 50 år var. Programledare var Katrina Leskanich (från Katrina and the Waves, Storbritanniens vinnare år 1997) och Renārs Kaupers (från Brainstorm, Lettlands tredjeplats år 2000) och därmed stod de för de pinsamma skämten som är obligatoriska programledarna emellan i ESC. De flesta av ESC vinnare genom tiderna satt i publiken och gjorde de inte det så var det för att de stod på scenen. De som uppträdde var bland andra Sandra Kim (Belgiens vinnare år 1986), Lys Assia (Schweiz vinnare år 1956, och därmed den allra första att vinna ESC), Richard Herrey (Sveriges vinnare år 1984) och Dana International (Israels vinnare år 1998). Och självklart - Carola. Och jag kräktes lite i munnen.
Jag kan inte säga en sak med Carola som jag absolut inte tål. Visst är det självklart det frikyrkliga och böghatet men egentligen är det inte vetskapen om dessa saker som gör att jag inte tål henne. Jag tror snarare det är hennes utstrålning, hur hon sjunger, att hon liksom utstrålar frikyrklighet!
Det är väl bara så med Carola - antingen så hatar eller älskar man henne. Johanna Koljonen och Andreas Ekström har skrivit en bok i ämnet som heter Främling: en bok om Carola. Den handlar inte främst om Carola utan om folks relation till Carola. Och boken låter väldigt intressant men helt ärligt så vet jag inte om jag vill gräva ner mig i ämnet Carola. Mer än detta blogginlägg det vill säga!
I den bok min mamma har fyllt i om min tid som bebis står det att jag var rädd för Carolas katt. Ja, glömde jag nämna det? Vi bodde granne med Carola när jag var liten. Alltså, så liten att jag absolut inte minns något av det. Jag frågade mina föräldrar häromdagen om hur deras relation med Carola var, grannar och allt. Och jag blev lite besviken. Min relation till Carolas katt och att jag var rädd för denne är nog den närmaste relation till Carola någon i familjen haft. Mina föräldrar förklarade att Carola inte vistades så mycket i huset då hon främst hade det för att hon var tillsammans, men ännu inte gift, med Runar (och att bo ihop utan att vara gifta, usch fy, inte skulle väl Carola). Min pappa talade vidare om att han sett Carola en gång vid huset och något om att Runar hade eldat några sprayflaskor på tomten och att det exploderade så att hela grannskapet undrade vad som hänt. Detta var alltså de samlade upplevelserna av att bo granne med Carola. Något av ett antiklimax kanske.
Avslutningsvis vill jag säga att min reaktion till Carola inte alltid är att få kräksmak i munnen. Fina minnen jag har med Carola är då jag mimade till Främling på en klasskamrats Småstjärnorna-kalas och min bästa vän Clara mimade till Stormvind. Eller om det var tvärtom? Hur som helst är att sjunga med i Stormvind på Singstar fortfarande något jag älskar. Eller hatar att älska?
Avslutningsvis vill jag säga att min reaktion till Carola inte alltid är att få kräksmak i munnen. Fina minnen jag har med Carola är då jag mimade till Främling på en klasskamrats Småstjärnorna-kalas och min bästa vän Clara mimade till Stormvind. Eller om det var tvärtom? Hur som helst är att sjunga med i Stormvind på Singstar fortfarande något jag älskar. Eller hatar att älska?
